skriven av (written by) Per Gessle och (and) Niklas Strömstedt

producerad av Lasse Lindbom

​

English:

Well then, it didn’t take long for me to get right to my favorite

international pop star, now did it? Per Håkan Gessle, a.k.a. the male

half of Roxette, got his big start with a Swedish band with four other

young gents, called Gyllene Tider—which means “golden times” or “golden age.” From 1980-82, before Roxette, Gyllene Tider absolutely ruled Sweden, and Per’d made a name for himself, if only temporarily at the time. This song however actually comes between those two eras. After they released their third album in ’82, the other members of Gyllene Tider signed up for the draft. Per was exempt, and took the time to work on his first solo album.

​

Being on his own for the moment, Per wanted to do things a little differently, and make an album a bit more “grown-up” from Gyllene Tider’s young, playful, wild, teeny-bopper style. He wanted a little more organic and unique solo sound, so on this first album he wrote and produced a bunch of songs that sounded a little more folksy in style, and also chose lower keys to sing them in. Unfortunately for him and his record company, after three years of wild, hard-rockin’ Gyllene Tider, Sweden was let down by this lower-key (pun intended) solo effort, and the album stalled without a substantial hit.

​

The next couple years would be particularly musically rough on Per, but that’s all right ultimately; as we know, he not only survived in years to come afterwards, but majorly thrived. Around March... yeah, probably March of 2007, I got up the courage and excitement to order this first album of his from Amazon. I’d never had or heard a Swedish album (or song for that matter) before. It was the beginning of my teaching myself the language. I’d found out this was his solo debut, and it seemed like a nice place to begin. After I fell head over heels in love with Roxette in ’06, I wanted to get to know them better, so this was the start. Then I eventually collected all Per’s and Marie Fredriksson’s (Roxette’s female half) other solo material, and Gyllene Tider’s as well. Luckily, the album came with the lyrics in the booklet—though even if it hadn’t, I had the internet—so after I listened to it a few times and studied the lyrics, I started getting books on learning Swedish, mostly from the super-Borders at the mall. It seemed to have the best selection at the time, back when we still had Borders.

​

Languages have always been at least a minor interest of mine, and I thought it was really cool at the time to have a particular hobby few other Americans had. It also didn’t hurt that once I started learning it, I fell in love with it. So, on the album, the first song is called “På väg,” which means “On The Way.” A fellow Swedish recording artist named Niklas Strömstedt is featured on backing vocals. So since I listened to it in sequence, this was the first Swedish song I ever heard. It wasn’t the first one I ever memorized, and it’s not my absolute favorite on this album, but it's a good one. I do hope you’ll agree.

​

Svenska:

Ja, det tog inte lång tid för mig att presentera en låt med min favorit internationella popstjärna, eller hur? Roxettes manliga halva, började stort med fyra andra grabbar som tillsammans hette Gyllene Tider. Under de tidiga dagarna, ägde de Sverige, och alla visste tillfälligt Pers namn. Den här låten kommer däremot emellan GT- och Roxette-perioderna. Efter att släppa Puls-plattan 1982, gick GTs andra medlemmar in i lumpen, utom Per. Han pluggade istället på sitt första soloalbum.

​

På egen hand, ville Per arbeta annorlunda och göra en mer uppvuxen platta än dem som visade GTs unga, lekfulla, vilda sida. Han ville ha ett mer organiskt, unikt sound, mildare and folkligare låtar, och lägre tonarter att sjunga dem i. Dessvärre, efter GTs tre intensiva år av hårdrock, var Sverige uttråkat med Pers nya projekt, som sålde långsamt utan hit.

​

De nästa få åren visade sig vara svåra för Per likaså, men det gör inget. Han överlevde och trivdes vid decenniets slut. Ungefär mars 2007 var jag spänd att köpa och skaffa hans första soloplatta, då jag aldrig hört en svensk platta eller låt förut. Det var början av att jag lärde mig språket. Jag blev oerhört kär i Roxette året förr, och ville känna dem bättre. Jag samlade på alla Pers och Maries (samt GTs) solomaterial, och Pers första albums omslag inkluderade texterna, så jag lyssnade flera gånger och studerade. Sen köpte jag några böcker att fortsätta lära mig. Det var väldigt skoj.

​

Språk har alltid varit ett av mina intressen, och jag tyckte det var himla kul att hämta en sådan hobby så få andra hade. Och det hjälpte att när jag började lära svenska, så blev jag kär i det likaså. Första låten på Pers debutplatta (namn som titel) är just den här, “På väg.” Nicke Strömstedt är också med på sång. Det var den första svenska sång jag någonsin hörde. Så för den orsaken, även om den inte är min favorit på plattan, så förblir och kommer den alltid vara speciell för mig. Låter ljuvlig, eller hur?

​

Have notes to add? Let me know!

​

YT:

full version

​

Pers officiella webbsida (official website)